Jag är livrädd för döden, panikrädd, hysterisk. Även om jag förlikat mig mer med den på senare tid. Bara tanken på en begravning imorgon gör att magen knyter sig och ögonen tåras. Det enda rätta för en sån som mig är att låtsas som ingenting, som om det är en vanlig dag.
Gå dit, visa min syster mitt deltagande, fast jag i själva verket är någon helt annanstans. Ja så får det bli. När jag blir riktigt ledsen så hyperventilerar jag och det vill jag nog gärna slippa. Andnöd vore kanske att stjäla uppmärksamheten.
kraaaaaam
SvaraRaderajag brukar hulka och hålla andan om vartannat när jag är superledsen, låter som att man har svalt ett lejon eller nåt.. haha
Hehe, jo jag låter som nåt liknande.
SvaraRadera