Lördag igen men dagarna är dom samma, fyllda med apati trots solsken.
Prövar kravla mig upp ur den djupaste svacka men faan det går tungt. Fattar inte hur man kan vilja så mycket, ha potential och sedan fastna i orkeslöshet. Känns som att krypa uppför i lera.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar