Idag ska jag och mamma skida upp till malmbäcksstugan. Det är en tur som är förenad med ångest, ilska, smärta och dödsskrik för min del. Jag var inte ett särskilt atletiskt barn:)
Mina ben har ju fått utstå en del träning nu på sistonde, så låren är stenhårda och stora som dasslock, jävligt kvinnligt! Jag kan inte böja mig så det är bäst att jag håller mig stående.
Håll tummarna nu!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar