Jag har inte klivit upp ur sängen ännu.. Jag jobbade ju igår... Efter 50 minuter så ringde jag hem för att säga "jag klarar för fan inte det här, jobbet är dummmt i hövvet".
Den psykiska påfrestningen är långt större en den fysiska.
Jag laddar med lite andningsövningar och mantra inför kvällens arbete och morgonnattens arbete.
JAG ÄR STARK OCH JAG KLARAR DET
JAG ÄR STARK OCH RÖRAN ÄR INTE MITT FEL
JAG ÄR STARK OCH JAG JOBBAR INTE HELTID
JAG ÄR STARK OCH JAG BEHÖVER INTE GÅ HIT VARJE VECKA
JAG ÄR STARK OCH VAD ÄR EGENTLIGEN DET VÄRSTA SOM KAN HÄNDA (Det är ju inte precis så att man dör. Såvida inte en missnöjd gäst kör över en med bilen för att pompan var kall, eller spöar en för att dom fått vänta i 118 minuter på en burgare. Det kan ju inte hända, visst då)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar