Jag tänker så det knakar efter en anledning att slippa eller åtminstonde skjuta upp en millisekund till.
Så får jag jordens förkylningsattack, huvudet sprängs och snoret sitter som lim i skallen.
Lyckat
Visst är det lustigt det där. Det behöver inte handla om skolarbete utan om precis vad som helst. Först så orkar man inte, vill inte, tänker inte men sen när chansen är borta så blir man jättebesviken för att man inte kan.
Bara en lite extra notis: När jag var liten hette min bästis Tanja och hon var duktig på att rita. Hon knåpade ihop en karikatyr på mig där hon säger man kan inte båda äta kakan och ha den kvar och jag svarar jo det kan jag visst.
Vart ville jag komma med det nu då? Jo att jag är obotlig
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar