Glädje eller sorg

Att ibland påminnas om att Hera inte kommer finnas med för alltid, det är som att tappa luften. Det skulle kännas omöjligt att det finns liv efter den dagen. Ett svart hål av likgiltighet och ensamhet.

Ibland tvivlar jag på om det är värt att vara lycklig när man måste uppleva sorg. Krutrut saknar sin Rut och varje gång någon måste ta det där beslutet så river det upp sår och stora kratrar i hjärtat.

Det är inte ok att tvingas vara gud över livet, det är fruktansvärt och känslan försvinner aldrig. Liksom andra minnen så bleknar det och tur är väl det.

Ps: Tyckte att jag var tjock där och då. Utvecklar och gör en psykoanalys i ett senare inlägg.