12 mars 2011

Jetlag, typ

Har så svårt att vända tillbaka tiden efter att ha jobbat natt/kväll. Ligger här och vrider å vänder. Funderar på en gäst som kom till jobbet idag.

Underligt egentligen. Under de 10 år som jag arbetat på Max så har den här genomresande människan engagerat sig i mitt öde. Jag var rätt sjuk under nåt år och han noterade både upp/ner, med och motgångar.
Har inte sett honom på flera år men att samtala i kassa kön idag kändes som vanligt, som att träffa en gammal vän trots att vi inte känner varandra. Hann med att prata om både hjärtinfarkt, gi, fiske, skola, jobb och flytt.

Han är 70 kanske, vildvuxen i hår och ansikte, stor som en björn. Har ingenting gemensamt, kan bara förutsätta att vi känt varandra i ett tidigare liv, skumt är det! Kanske är han en levande skyddsängel?

Vinkade adjö idag, kom fram till att det var sista gången.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar