Till skillnad från i morse när jag bara kände saknad, så känner jag nu tacksamhet.
Hera ville naturligtvis inte slå ner stjärten på en kall och hård bänk. Hamnade i mitt knä såklart. Jag offrade min mutta, trots att den lider av ett genetisk anlag för urinvägsinfektion. Hade en härlig stund i solen och det får det vara värt.
- Posted using BlogPress from my iPhone
hahaha inte lätt med en stor knähund...men va mysigt det såg ut...vi har me varit ute och gått en timme och tiger blev svart överallt han är så liten och nära till marken hahaha....blev duschen vid hemkomst.
SvaraRadera